USA-rapport

Friday, September 30, 2005

Akuten och lingonsylt

Ok, det blev ingen fotbollsträning för Oskar och mig i onsdags, det blev ett besök på ER (alltså akuten) istället. Alla som sett Cityakuten vet ju hur en amerikansk akut ska se ut, men tyvärr, läkarna var inte alls lika snygga i verkligheten. Oskar hade ju feber, och sedan visade sig att hans lilla snopp var alldeles svullen. Hmm, inte bra tyckte vi och stack till akuten. Det var ingen fara, lokal infektion, antagligen någon av alla dessa hemska bugs eller myror som hade bitit honom. Han fick penicillin och är nu bra igen. Så nu har vi upplevt en ER också. Det är lite det som är spännande med att bo i ett annat land, eftersom inget fungerar som i Sverige så blir allt som ett äventyr.

Lingonsylten då? Jo, jag har äntligen hittat frysta köttbullar som smakar nästan som Felix. Här finns annars både Italian meatballs, jättegoda tillsammans med pasta och tomatsås, och Swedish meatballs, inte alls goda, den som hittade på detta receptet måste ha fått med någon slags julkrydda som inte gör sig bra här. Men iallafall, till köttbullar ska det vara lingonsylt, inte helt enkelt att hitta här. Förra året köpte vi en stor burk på IKEA i Washington DC, men den är slut nu. Iallafall går det att hitta Felix lingonsylt, jättesmå burkar för 6$ stycket. Så om någon av er kommer hit, ta med er en refilltub med lingonsylt, please!

Wednesday, September 28, 2005

Sjukvård

Oskar har fått feber. Inget konstigt med det, det går något virus här. Han blev inte sjuk förrän efter en hel skoldag, lek med kompisar och en halvtimmes hoppande i grannarnas studsmatta så det är nog inte så farligt. Vi har annars klarat oss ganska bra nu under året, nästan inga sjuka barn alls. Tur är väl det, om jag skulle behöva gå till doktorn med dem så vet jag inte vad 38.8 grader kan bli i Farenheit, eller förstå vad de kan ha för sjukdom eftersom de har helt andra namn här än i Sverige.

Annars är det ganska lugnt att bli sjuk här. Om man har en sjukförsäkring förstås. För då står hela det amerikanska sjukvårdssystemet till ens förfogande. Ringer man doktorn så får man tid samma dag, behöver man en specialist eller en operation kanske man får vänta till nästa vecka. Allt för 15$ per besök. Amerikaner tycker om preventiv sjukvård, så här går man på fullständig medical check-up en gång om året. Då tar de alla prover och är det något man undrar över så får man nya tider för det också. Allt för att de ska kunna debitera försäkringsbolagen så mycket som möjligt. Jag fick gå på en extra ultraljudsundersökning av hjärtat, för mitt EKG såg nog lite konstigt ut... Och så kunde de debitera försäkringsbolaget 1000$ till (hjärtat var helt ok). Men har man ingen sjukförsäkring (vilket många inte har) så finns det bara ett public hospital i varje county. Där får man kanske vård om man har tur.

Tuesday, September 27, 2005

Desperate Housewives

Desperate Housewives var det ja. Gymmet är fullt av dem. Här är männen utarbetade, bleka och otränade, för de ska tjäna pengarna så att kvinnorna kan gå till gymmet, ligga vid poolen och ta hand om barnen. Ibland samtidigt eftersom de flesta gym har barnpassning också. Och TV när man springer på löpbandet. Så man kan bli både bildad och vältränad (jodå de brukar visa CNN också).

Tv-serien har börjat sin tredje säsong här och alla tittar, för det är ju nästan på riktigt. Fasaden betyder allt, man ska ha ett fint hus, vacker fru (gäller männen), man med välbetalt jobb (gäller kvinnorna) och snälla barn. Husen har tegel på framsidan, men baksidan är oftast inte alls så fin, inte lägger man pengar på tegel på något som inte syns från gatan. Och så ska man helst ha perfekta vita tänder också. Men bakom den vackra fasaden kan det finnas lika mycket skit som i Sverige, det är bara att det inte får synas. Man får inte tycka att barnen är jobbiga eller att mannen jobbar för mycket. Istället ska man som mamma vara en soccer-mom (köra sina barn till sporten) och jobba frivilligt (gratis) i skolan. Vad är jag då? Ja, inte frivillig i skolan, och jag vägrar köra mini-van som en riktig soccer-mom. Jobbar på NC State University, men tyvärr som obetald gästforskare, fast det är kul ändå. Får nog komma hem till Sverige och tjäna lite pengar igen, passar nog bättre där... Fast ligga vid poolen kan jag stå ut med, har ännu inte tröttnat på det (fast nu är den stängd för det är visst höst här).

Monday, September 26, 2005

Amerika-vanor

Amerikaniserad är man när man tycker att
  1. en bil utan mugghållare är icke funktionsduglig.
  2. en ismaskin är en nödvändig kökspryl.
  3. en SUV är en normalstor bil.
  4. en mataffär mindre än ICA Kvantum är för liten.
  5. någon skall komma och klippa gräsmattan varje vecka.
  6. ett hus mindre än 200 kvm är en sommarstuga.
  7. poolen inte går att bada i om vattentemperaturen är under 30 grader.
  8. det är ok att gå till gymmet kl.6 på morgonen.

osv...

Sunday, September 25, 2005

Dagen efter...


Söndag förmiddag, alla våra grannar är i kyrkan. Vi städar istället.

Här kommer en bild från gårdagens kräftskiva. Precis som en svensk fest ska vara, mat, sprit och sång, med barnen springandes runt till sent på kvällen. En våt kväll blev det, inte bara för de vuxna utan även för barnen. Plötsligt sattes nämligen de automatiska vattenspridarna igång till alla barns stora förtjusning. Två genomblöta barn hade vi sedan med oss hem i bilen.

Saturday, September 24, 2005

Kräftskiva!


Vad gör man som svensk i utlandet när det är dags för kräftor? Ja, här kan man beställa "svenska" kräftor från en man i Chicago, och sedan flygs kräftorna hit! Iallafall, ikväll är det dags, 13 svenska familjer ska träffas för att äta dessa flygfraktade kräftor. Med öl, snaps och sång förstås! Och svensk ost (går att beställa på Internet). Rapport kommer imorgon...

Så länge kan ni titta på ytterligare en bild från vår resa till Hatteras. Barnen och Fredrik fiskade från stranden, betet är små krabbor som man gräver upp, och se vad de fick på mindre än en minut! Det var Oskar som drog upp den, inte Filip, fast det verkar som tvärtom på bilden. Oskar var mycket stolt, för pappa trodde inte honom när han sa att han hade fått napp. "Nä, det är nog bara tång, inte kan du få fisk så fort...." hette det, men Oskar hävdade motsatsen och se vem som fick rätt!

Friday, September 23, 2005

Hurricanes och bensin


Här väntar alla på nästa hurricane, Rita, som ska komma in till kusten imorgon. Amerika blev chockat efter Katrina, så nu jobbar alla myndigheter för att göra allt rätt denna gång. Men det som oroar amerikaner mest är bensinpriset. Utan bensin står USA stilla. Förra gången var det långa köer vid bensinstationerna och alla var helt chockade över att bensinen plötsligt kostade 3 dollar/gallon (6 kr/liter). Nu sägs det att efter Rita kan bensinen kosta upp emot 5 dollar/gallon! Amerikaner tål krig och naturkatastrofer, men allt som hotar deras bilkörning klarar de inte av.

Här ser ni en bild från vår senaste resa till kusten, som gick till Cape Hatteras. En av de bättre sakerna med att bo här, tre timmar bort finns Atlantkusten med stora vågor och fina stränder. Denna gång var vi tre svenska familjer som åkte tillsammans. Fredrik dök bägge dagarna, medan jag och barnen var på stranden och hade det kul. På kvällen jagade vi så kallade "ghost crabs" som dyker upp på stranden på natten. De är vita som spöken och lyser man på dem med en ficklampa så springer de åt alla håll.

Wednesday, September 21, 2005

Amerikansk skola


Har idag varit på föräldramöte i Filips klass. Allt funkar bra och han trivs jättebra. Men det är verkligen skillnad på svensk och amerikansk skola. Här är det mycket disciplin, barnen får inte prata med varandra i klassrummet och måste gå fint på led i korridoren på väg till matsal etc. Detta har faktiskt funkat bra, Filip tycker det är ok med regler och har aldrig åkt på något straff, för sånt finns också. Precis som belöningar som de får när de är extra duktiga. Jag har ännu sluppit komma och hämta honom hos rektorn iallafall. Detta händer när de anses för busiga för att ha i skolan, grannens son fick bli hämtad när han hade busat inne på toaletten. Hade man infört lika hårda regler i svenska skola hade nog alla barn blivit hemskickade i början.... :-)

Undervisningen är bra, barnen gör mycket och lärarna är jättebra. Men det är väldigt detaljstyrt, alla ska göra samma saker i en viss takt efter noga anvisningar från läraren och de gör nästan inga grupparbeten. Avspeglar sig sedan i arbetslivet där amerikaner är dåliga på att jobba i grupp och bara gör det som chefen säger åt dem att göra. Självständighet, teamwork och kritiskt tänkande står inte så högt på listan. Så det finns bra och dåliga saker i alla länder...

Här ser ni iallafall en bra sak med USA, Filips födelsedagstårta. Här kan man få nästan vilken tårta som helst, man bara beställer från en katalog. Filip ville ha militärtårtan, såklart!

Tuesday, September 20, 2005

Oskar och hans flickor

Oskar har en ny flickvän. "Ny?" kanske ni undrar, men jo han har hunnit med ett par även om han bara är fem år. I somras var det kusin Linnea, och här i USA har han flera flickor som han tycker om. Oskar tycker liksom om flickor, och den senaste heter Annie och bor här på gatan. Hon är väldigt söt och de leker nu nästan varje dag. Tills jag har ett foto på de två så får ni klara er med en idolbild på honom från hans första fotbollsträning. Lite lik Henke, va.... :-)

Filip däremot tycker inte om tjejbaciller, och blir lika generad varje gång som någon pratar om kärlek och pussar. Nä, det ska vara rediga saker som jakt, fiske och lite krigsspel för honom.

Monday, September 19, 2005

Guldkort

Om det är någon som undrar över Fredrik, så är han i Tyskland denna veckan. Han jobbar på att få SAS-guldkort (bara en resa kvar). Fast det enda man vinner på det är att man får gratis öl i loungen... Av någon anledning så ordnade de ett möte i Munchen denna veckan när det är Oktoberfest! :-) Fast hotellet kostar 300 Euros natten bara därför. Amerikanerna är inte så förtjusta i att resa utanför USA så när det är möte i Europa så skickar de svenskarna istället.

Här hemma så kämpar Filip med sina läxor. De har två matte/skriv-läxor varje dag plus en läsläxa. Dessutom har han en extra läsläxa för mer lästräning. Som tur är tycker han skolan är kul och nuförtiden gör han gärna läxorna själv. Fast det kan bero på att de får belöningar i skolan om de är duktiga, både små leksaker och godis kommer han hem med. Oskar är utan läxor än så länge, men de har börjat träna på bokstäverna. Just nu är han mest nöjd med att äntligen få åka skolbuss och köpa sin egen lunch i skolan.

Uppe med tuppen

Här rivstartar vi på vardagarna. Barnen åker iväg med skolbussen kl.7, eftersom skolan börjar 7.45. Så uppe med tuppen är det (fast här finns bara hundar, inga tuppar...). Utekatter är visst förbjudna här, fast ingen har katt överhuvudtaget, bara hund. Idag stack jag till gymmet direkt när barnen åkt iväg. Så träning kl.7.30 för att vara hemma igen 8.30, fast ni behöver inte ta efter mig... Jag har blivit lite amerikaniserad tror jag, här öppnar gymmen kl.5 am, första spinningpasset kl.6 am, när jag kommer dit 7.30 har de flesta tränat färdigt!

Amerikaner jobbar för mycket det är helt klart. De har tre veckors semester, men får bara ta ut en vecka på sommaren. Intressant att man i Sverige snackar om att barn måste få vara lediga på sommaren annars blir de nog konstiga som vuxna, här finns the year-around schools som aldrig stänger. Där går barnen 9 veckor i skolan och är sedan lediga tre veckor. Då kan de vara på fritids, eftersom föräldrarna jobbar hela tiden. Fast de barnen verkar normala de också...

Man splittrar klasserna varje år också, och barnen får nya lärare. Filip fick bara med sig två klasskompisar från ettan nu när han började tvåan. Tvärt emot svenska "trygga" skolsystemet alltså. Det amerikanska systemet funkar faktiskt jättebra, motverkar mobbing eftersom inga barn tillåts bilda starka "gäng". Efter några år känner alla barnen i en årskurs varandra, för alla har gått i samma klass. Tänk att ha 150 klasskompisar!

Här är det högsommarvärme, över 30 grader. New Orleans har visst värmerekord för denna årstiden, inte precis vad de behöver. Och nu är nästa Hurricane Rita på väg. Florida åker dit som vanligt, konstigt att det fortfarande finns folk som bor där. Vi har inte sett någon hurricane ännu, Katrina missade oss och Ophelia gick ute vid kusten i NC. Konstigt att det bara är hurricanes med kvinnonamn som träffar USA, hälften har ju mansnamn, men de går nästan alltid ute i havet...

Sunday, September 18, 2005

Några reflektioner från vårt första år i USA

Ni har ju inte fått hela min historia, så jag tänkte bara skriva lite om hur vi haft det sedan vi flyttade hit förra hösten. Vi bor alltså i Cary, North Carolina, i ett område som mest kan liknas vid Desperate Housewives. Vit amerikansk medelklass alltså, komplett med hemmafruar, hårt arbetande män och trädgårdsskötare!

När vi flyttade gick jag från att vara heltidsarbetande lektor vid LTH till att vara hemmafru med två barn som längtade hem till Sverige. Hade en vision om att barnen och jag skulle upptäcka USA tillsammans under några veckor innan de började skola och dagis. Efter två dagar stod jag inte ut längre, två vilda jet-laggade barn i en liten tvåa var ingen höjdare, så då skrev jag in Filip i skolan och hittade ett dagis till Oskar. Allt blev mycket bättre med en gång! När vi sedan flyttade in i vårt hus och barnen började hitta kompisar blev livet lite lättare. Tyvärr kom det sedan en period när Oskar grät på dagis, men också det gick över och efter jul så var det nästan inga problem mer.

För min del så handlade det om att ta hand om mina stressproblem och försöka trivas med livet som hemmafru. Gick inget vidare förrän jag hittade ett gym. Där har jag sedan varit tre gånger i veckan. Jag skrev också färdigt min bok, köp den gärna så tjänar jag pengar... :-) Under våren fick jag arbetstillstånd och position som gästforskare på NC State University. Så nu har jag fullt upp igen och trivs mycket bättre med livet, någon bullbakande mamma lär jag aldrig bli!

Sommaren spenderade jag och barnen i Sverige. Vi träffade föräldrar och syskon, barnen har saknat mormor, morfar, farmor och farfar jättemycket. Lite kul att komma tillbaka till sin gata och se sitt hus igen, grilla med grannarna och se barnen leka med kompisarna. Just då längtade jag tillbaka jättemycket. Fast livet här är ju också bra. Eller som amerikanerna säger: Det är så varmt på sommaren att det enda man kan göra är att ligga vid poolen. Yes, and what is wrong with that????

Det allra roligaste än så länge har varit att se barnen lära sig engelska. Efter mindre än ett år har de blivit tvåspråkiga, och de har fått ett nytt liv med kompisar, skola och sport. Om ni någon gång får chansen att flytta utomlands så ta den! Detta är fjärde gången jag bor utomlands och det är lika kul varje gång. Fast basen är Sverige, det är där vi har släkt och gamla vänner och det är den kulturen vi känner oss hemma i. Här i USA är vi bara besökare, vi kan lära oss ett och annat om kulturen, men vi lär aldrig gilla Bush!

Kyrkobesök

Det märks att vi bor i USAs bibelbälte. Det finns en kyrka i varje kvarter, alla möjliga inriktningar. Våra grannar är baptister och spenderar halva söndagen i kyrkan. Det är dock helt normalt här och vi umgås jättemycket med dem. Nu har våra barn börjat på något som heter AWANA tillsammans med grannbarnen (4 stycken). AWANA är som scouterna i kyrkan, barnen träffas och har roligt, samtidigt som de lär sig lite om Guds ord förstås.... Det är egentligen helt otroligt här, de har till och med ett gym i kyrkan! Väldigt amerikanskt, och något som jag tycker att barnen ska få vara med om. Fredrik är väl inte lika övertygad, men han står ut...

Första försöket

Ok, äntligen finns jag på nätet! Här har jag tänkt att ge min bild över vårt liv i USA. Just nu trivs vi utmärkt, speciellt som vi vet att det nu är höst i Lund. Här i NC är det fortfarande 30 grader varmt och sol, fast poolerna har stängt för amerikanerna tycker det blivit för kallt! Båda barnen går i skolan, åker äkta amerikansk gul skolbuss varje dag. Enligt dem det bästa med skolan. Jag har börjat jobba på NC State University äntligen! Roligt att äntligen ha ett jobb att gå till. Skriver mer senare...


Här är jag utanför vårt hus Posted by Picasa