Hemlängtan

Idag åkte farmor och farfar vidare till Los Angeles så nu är det tomt här hemma. Kanske inte så konstigt att vi har lite hemlängtan just nu.

Jag var och tittade på våra nya rum på universitetet där jag forskar. Jag fick ett med fönster denna gången! Här är det annars viktigt med yta, ju större rum, desto viktigare är man. Det som saknas på amerikanska arbetsplatser är dock ett fikarum, för amerikaner fikar inte! Jag förstår inte hur de kan klara sig utan fikaraster, som svensk är det en rejäl kulturkrock. Antagligen lika stor kulturkrock har nog en amerikansk chef/professor som börjar jobba i Sverige. Han undrar nog varför han varje morgon kl.10 måste gå till ett speciellt rum, dricka kaffe, och småprata med alla, även med praktikanter/studenter, något som är helt otänkbart för en amerikansk chef/professor. Om ingen kommer ihåg att tala om vad fika är och han därför tillbringar hela dagen på sitt rum, som man ju gör i USA, anses han dessutom vara lite underlig och osocial...

Ok, mer hemlängtan. Mormor och morfar skickar ibland en liten film med en hälsning från Sverige. Idag tittade barnen på den senaste, från ett vintervitt jul-Skåne. Efter den fick vi titta på några av de gamla, bland annat favoriten där kusin Linnea sjunger för Oskar, fast utanför bild... I sista takten hoppar hon in i bilden och skriker "Hurra!". Vi fick hemlängtan allihop...